Man vs Kvinna

Mamma och pappa satt och tittade på TV.
Mamma sa "Jag är trött och det börjar bli sent. Jag tror att jag vill gå och lägga mig".
Hon gick ut i köket för att göra i ordning sandwiches till nästa dags lunch, tömde popcornbunkarna, tog ut kött ur frysen till dagen därpå, såg efter hur mycket cornflakes det fanns kvar i kartongen, fyllde socker i skålen, satte socker och skedar på bordet och gjorde kaffebryggaren klar till att brygga. Sen la hon kläder i torktumlaren, satte på en ny tvätt, strök en skjorta och sydde fast en lös knapp.

Hon tog tidningarna, som låg på golvet. Hon samlade ihop leksaker som låg på bordet, och la telefonboken ner i lådan. Hon vattnade blommorna, tömde en tvättkorg och hängde upp en handduk så att den fick torka.
Hon stannade vid skrivbordet och skrev en lapp till skolan, la fram små pengar till barnen och samlade upp en bok, som hade gömt sig under en stol. Hon skrev ett födelsedagskort till en väninna och satte ett frimärke på kuvertet, skrev en minneslapp och la båda bredvid sin plånbok. Sen tvättade hon ansiktet, tog på nattkräm, borstade
sina tänder, tog tandtråd och kammade håret.

Pappa ropade från vardagsrummet:
"Jag trodde att du var på väg att gå och lägga dig ?"
"Jag är på väg", sa hon. Hon hällde vatten i hundskålen, släppte ut katten och såg till att alla dörrarna var låsta.
Hon tittade till småbarnen, släckte deras lampor, hängde upp en blus på en stol och la några smutsiga strumpor i tvättkorgen och pratade kort med de större barnen, som satte uppe och gjorde läxor.
I hennes eget sovrum ställde hon väckarklockan, la fram kläder till nästa dag och tog överkastet av sängen. Hon skrev 3 saker till på minneslappen.

I samma ögonblick stängde Pappa av Tv:n och sa till sig själv,
"Nu vill jag gå och lägga mig..." och det gjorde han.

Finns inte mycket.

Vet inte riktigt var jag ska säga. Men mitt liv är lite upp-å-ner för tillfället. På gott och ont, det snurrar å snurrar.
Jag, och bara jag, kan veta vad som är bäst för Mig. Du kan ha en åsikt, fine. 
Mång kliar kanske sig i huet å undrar vaflan som har hänt, men det är bara till att hoppa ombord eller låta mig vara ifred.

Prata inte illa om mig.
Hitta inte på historier om saker ni inte vet något om.
Fråga om ni vill veta, vänta er inte att jag svarar på allt, men har ni nåt å säga så säg det.
Till mig, inte via fyrtiosju andra människor vidare till mig.
Face to face, mano a mano.

Jag längtar så tills jag kommer ut på andra sidan, bara ser denna tiden som ett mörkt minne.
För ja, det är jobbigt för mig också. Mitt beslut, men minst lika jobbigt ändå.
Mitt liv. Mina barn. Min värld.

Helvete med.


Tänk vilka tråkiga släktmiddagar det hade blivit om inte Johanna hade släppt en å annan atombomb såhär mellan varven :)

RSS 2.0